Petras veckokrönika: Att stå kvar hur mycket än stormen viner
En kollega som jag arbetade med för många år sedan på en kursgård där man ägnar sig åt personlig utveckling berättade för mig om sin bror. Brodern har aldrig ägnat en tanke åt personlig utveckling men trots det var han den mest harmoniska människa man kan tänka sig. Han ägnade inte tanke åt medveten närvaro utan det var en naturlig del av hans liv. Den moderna människan stressar hela dagarna för att få livspusslet att gå ihop. Lämning och hämtning på förskola, transport till och från jobb som känns meningslöst men som ger mat på bordet och med lite tur en utlandssemester på sommaren, läxläsning, samvaro med vänner… Den moderna människan behöver skapa tid för träning, det är inte en naturlig del av de dagliga sysslorna. Men för denna broder var det så. En man som bodde på landet och drev sitt lilla jordbruk. Fixade i sin trädgård. Han visste ingenting om mindfulness. Men det var just det som han ägnade sig åt.
Den där historien har etsat sig fast i mig. För mig är den en påminnelse om att vi människor egentligen inte behöver försöka så mycket. Det är fullt möjligt att vara lycklig utan att vara medveten om alla tekniker som finns för att utveckla oss själva. Det kan vara fullt tillräckligt att påta i sin trädgård och lyssna på fåglarna.
Harmoni är för mig inte bara en av de 52 känslor som jag listat (som man kan känna när alla ens behov är uppfyllda). För mig är det också en känsla som jag strävar efter att känna. För mig handlar harmoni om att vara i balans. Att känna ett inre lugn. Att oavsett hur mycket stormen viner omkring en så står jag stadigt kvar.
Dela gärna i sociala medier