Dennis veckokrönika: Stress
Att känna stress inför något. Alla har vi varit där. I stressträsket. Vi skapar strategier för att eliminera onödig stress ur våra liv, ändå hamnar vi i situationer där vi mer eller mindre i onödan försatt oss själva i en pressad situation. Många gånger är det inte ens vårt eget fel. Det kan vara alla möjliga och omöjliga förväntningar som ställs på oss där vi har liten eller ingen makt att påverka den stress vi upplever.
Ofta kan vi gardera oss emot stress – eller upplevelsen av stress – genom att tänka på ett annat sätt eller hantera situationer annorlunda, men inte alltid. Ibland blir stresspåslaget större än vad vi mäktar med. Har vi satt upp en mental mur som skydd så utsätts ju även den för prövningar och om orsaken till stressen upplevs som större och därmed river muren vi byggt upp så är vi tillbaka där vi började.
Av alla skolor som finns för att lära sig att hantera stress så finns det en och annan som lärt ut knep som fungerar i viss utsträckning för mig, men eftersom vi är unika individer så är det svårt att hitta en universalmetod som är lika bra för alla. Man får helt enkelt prova sig fram och därför gör jag inga anspråk på att dela med mig av mina bästa tips för att hantera stress. Var och en får testa olika verktyg på sig själv för att se om de passar eller ej. Att gå in i andning hjälper några medan andra anser det vara urlöjligt. Att räkna till med slutna ögon medan man visualiserar den stressade uppgiften som avklarad (så kallad ”future pace”) kan vara hur effektiv som helst men även hur fruktlös som helst. För mig gäller dessutom att verktygen som finns är olika effektiva beroende på i vilket tillstånd jag befinner mig. Inte bara stesstillstånd eller humör utan även hur frisk eller utsövd jag är. Och det tror jag gäller för de flesta. När man är trött eller sjuk så är ens motståndskraft begränsad. Vissa uppgifter kan man ta sig an som om man var frisk medan andra till synes enkla saker blir helt oöverstigliga på grund av minsta lilla nästäppa.
Människan är en märklig varelse och ju mer man utforskar sig själv och andras sätt desto mer spännande blir vi. Ni kanske inte alls delar min fascination av hur vi fungerar och det gör verkligen ingenting. Vi är ju som sagt alla unika och vi har all rätt i världen att fungera på olika sätt. Det är det som gör det hela så otroligt spännande.
Dela gärna i sociala medier