Dennis veckokrönika: Kommunikation
Ett ord med fem stavelser, 13 bokstäver och ett obestämbart antal innebörder.
Självklart måste jag ställa frågan vad kommunikation innebär för dig, för svaret är riktigt intressant. Vi lägger oerhörd vikt vid vår kommunikation i så många situationer att det egentligen vore lättare att förklara vad ickekommunikation är. Något som jag skulle påstå även det är kommunikation.
Vi klär oss på ett visst sätt, vi går på ett annat sätt, vi gestikulerar, vi har rörelsemönster, vi visar olika ansiktsuttryck, våra ögon säger massor, den uppmärksamhet vi ägnar vår omvärld, allt säger massor, utan att ens behöva yttra ett endaste ord. Vi kommunicerar mångfalt innan vi ens sagt något. När vi sedan blandar in ord i leken så har vi ordval, ordföljd, hastighet, tonläge, betoning och många andra delar som fyller på listan över kommunikationssätt ännu mer. Alla dessa delar spelar olika roller i vårt sätt att kommunicera med vår omvärld. Om vi tar bort några av dessa och tar detta inlägg som exempel så märks inte min intonation lika tydligt, men de ord jag väljer, ordföljden, undvikandet av ironi eller sarkasm eller humor över huvud taget, eftertänksamt placerade komman och meningsbyggnad är det som finns för att tolka min text runt de ord jag använt. Även om mitt tonläge inte hörs så kan det skina igenom i texten och även om jag skriver eftertänksamt och tar tid på mig så läser du i den takt som är bekväm för dig. Hastigheten i mitt tal saknar betydelse i skrift. Vilka kläder jag bär och vilken bil jag kör berättar mycket om vem jag är men det är en del av kommunikationen som inte syns i texten, eller som ens kan anas. Om jag berättade att jag är utbildad NLP coach, bär tröjor med hög krage under årets kalla månader och kör Volvo så målas en annan bild upp av mig. Om jag har svartmålade naglar och fyra ögonbrynspiercingar påverkar inte heller det innehållet det minsta men det kommunicerar ett annat budskap. I text har vi en hel del som inte kommuniceras, varför ordvalet blir desto viktigare. Författare upplever detta ofta då deras primära arena är i text. Om de skriver en bok byggs en story upp och författaren kan välja hur många detaljer denna story ska eller inte ska innehålla. Många gånger utelämnas vissa detaljer med flit för att man ska lockas att fylla i dem själv, för att dra egna (felaktiga) slutsatser, för att senare fylla i detaljerna som ger ett helt annat facit. Deckarförfattare gör gärna så, för de vill ju inte skriva alltför förutsägbart. De vill ju behålla läsarens intresse även efter sidan 10, men du som läsare vill ju inte läsa till sidan 100 utan att något av intresse hänt, att karaktärer utvecklats, att någon dött, att någon blivit befordrad eller att något annat sker som för handlingen framåt och håller läslusten vid liv. Författare av skönlitteratur utvecklar sina särskilda strategier för att hålla läsaren intresserad av att läsa vidare. Medan författare som skriver facklitteratur behöver presentera fakta på ett sakligt och informativt sätt.
Vi som inte är författare vare sig till yrke eller för skrivbordslåda använder oss av liknande strategier i vår vardag. Vi kommunicerar med människor i vår omgivning på olika sätt beroende på vilka de är och vad vi vill dela med dem, vare sig det är i skrift eller i verkliga livet. Förutom att vi kommunicerar genom vårt kroppsspråk och alla de andra sätt jag beskrev ovan så kommunicerar vi genom hur mycket eller lite vi kommunicerar. Vi kanske vill undvika att någon skapar en viss bild av oss och undviker därför vissa saker som vi med lätthet skulle tala med andra om. Det är fullt normalt och vi gör det oavbrutet dagligen. Tonåringar som ibland kan benämnas obstinata kommunicerar tillhörighet på ett sätt gentemot sina föräldrar, ett annat mot sina lärare och ett tredje mot sina kamrater. Den där snyggingen i klassen som råkar vara extra intressant ägnas extra spännande kommunikation. Tonåringens eviga dilemma. Hur signalerar man intresse genom ointresse? Eller hur gör man? Ja, eftersom jag inte var kommunikatör när jag var tonåring har jag fortfarande inga svar på det, men visst är det spännande att utforska alla olika sätt vi kommunicerar på? Jag är oerhört fascinerad av beteendevetenskap och genom mina yrkesval inom service har jag haft mer än ett halvt yrkesliv på mig att studera människors beteenden. Vilket också ledde mig till att läsa NLP. Dock känner jag ett behov av att dementera de svarta naglarna och ögonbrynspiercingarna. Mitt behov av att kommunicera att det inte är ett sätt för mig att kommunicera är också ett kommunikationsbehov.
Så till min sista fråga. Har ni någonsin tänkt på hur en person som saknar tal, syn eller hörsel lär sig nya kommunikationsstrategier?
Dela gärna i sociala medier