Cecilie Östby

Berätta kort om dig själv
Jag hade turen att växa upp med Fem myror är fler än fyra elefanter och lärde mig ljuda och skriva när jag var fyra år: C-E-C-I-L-I-E. Skrivandet har varit min främsta kanal för att uttrycka mig sedan dess, speciellt som att luften redan var så full av min vältaliga familj; mamma, pappa och mina två äldre bröder pratade konstant.
Pappa såg det och gav mig en avlagd reseskrivmaskin att skriva på. Samtidigt lärde sig mamma skriva maskin och eftersom pappa var en del ute och reste fick jag följa med mamma på kursen. Min första novell blev publicerad i Svenska Journalen när jag var åtta år. För honoraret på 75 kronor köpte jag en MonAmi-apa och ABBA – The album.

Mitt barnhjärta bankade för att bli författare, men eftersom jag inte visste att det var ett yrke skulle det dröja nästan 40 år innan jag tog tag i det på allvar. Om du frågar mig om det finns något i livet som jag ångrar, är det just det som grämer mig.

Vad betyder skrivande för dig?
Skrivandet har varit mitt yrke som journalist och jag har arbetat på kvällstidning, dagstidning, fackpress och som frilans för olika magasin och veckotidningar i nästan 25 år, så jag har haft det bra ändå. Under åren har det också funnits ett antal romanmanus som jag skrivit på nu och då.

Hur kom du på idén till din roman?
Historien om Mistelbarn började när jag gjorde en researchresa till Nordnorge för att söka efter mammas rötter. Hon föddes under andra världskriget och separerades från sin biologiska familj när den nazistiska ockupationsmaktens brände och skövlade i Nordnorge. Hon kom till Oslo vid den stora evakueringen av Finnmark och blev bortadopterad.

Avsikten var att skriva en biografi om henne, men under resans gång träffade jag släktingar som jag kände starka band till trots att jag inte ens hade känt till att de fanns. Jag fascinerades av hur det här med arv och miljö påverkar och hur viktiga minnen är för att forma en identitet. Då föddes idén om att skriva en roman i nutid om en kvinna som söker sina egna rötter.

Jag hade redan skrivit ett antal noveller för Ariton Förlag, bland annat i serien De sju dödssynderna, så det kändes naturligt att berätta för förlagschef Petra Ariton om idén. Den romanen vill jag ge ut! sa hon på stående fot. Så där stod jag med ett förlagskontrakt innan jag hade skrivit en rad på romanen ännu.

Som journalist var jag van vid deadlines och eftersom romanen inte skulle vara färdig förrän ett år senare kändes det som att jag hade oändligt med tid. Ändå blev den färdig precis efter tolvslaget på deadline. Journalistiken handlar om att göra andra synliga och i det arbetet har jag kunnat gömma mig bakom mina frågor. Under arbetet med Mistelbarn har en av de största utmaningarna varit att hämta materialet inom mig själv.

En annan stor utmaning har varit att skriva om, gång på gång på gång. När det var dags att redigera manuset skrev jag faktiskt om allt från början – igen. För dig som funderar över att skriva en bok skulle jag råda till att välja ett ämne och en historia du verkligen brinner för, eftersom skrivandet tar så lång tid – ibland flera år.