Petras veckokrönika: Att vara nöjd med det man har
Jag minns när jag berättade för maken att jag inte har någon bucket list och att oavsett vad som händer i livet så är jag nöjd. Jag menar, visst finns det ställen jag vill resa till och saker jag vill göra. Men om det inte skulle bli så är det ingen fara. Jag är glad och nöjd ändå.
Han tolkade det som att jag inte ville utvecklas. Att jag levde mitt liv utan mål och riktning. Att jag på sätt och vis inte ville något med mitt liv. Men det var ju inte så jag menade.
För jag vill ju saker. Det händer att jag sätter mål. Samtidigt känner jag att det som sker det sker. Jag vill exempelvis besöka Vietnam. Men om det inte händer så går inte min värld under. Jag vill flyga luftballong. Men världen går inte under om inte det händer. Det vore fantastiskt roligt. Verkligen. Men skulle det inte ske så är det ingen fara.
En vän menade att jag begränsar mig själv när jag inte drömmer stort. Kanske ligger det en sanning i det, att det finns en rädsla i att drömma – för man kan ju misslyckas. Men samtidigt tänker jag att det ligger mycket i talesättet ”den som kan glädjas av det lilla har mycket att vara glad åt”.
Mitt stora mål just nu är att tillsammans med maken och mina två döttrar bestiga Kilimanjaro i augusti. Om jag tar mig ända upp på toppen återstår att se. Men jag förbereder mig väl. På alla plan. På sätt och vis är det ”resan” fram till målet som är den största behållningen. Jag kommer att vara nöjd oavsett om jag tar mig upp eller inte. I alla fall så känns det så just nu.
Jag har listat 52 känslor som jag har för avsikt att utforska och blogga om under detta år. Läs mina tidigare veckokrönikor här.
Dela gärna i sociala medier