Med hjälp av EFT och mindfulness hjälper Iréne Ödmark-Hall människor att stressa ner och hitta åter till lugnet och glädjen inombords. Sommaren 2012 drabbades hon av bröstcancer. Hon fick då tillfälle att prova sina egna metoder i skarpt läge, och kunde konstatera att de verkligen fungerade.
Iréne är symbolpedagog, EFT-terapeut och AAMET Accredited EFT Master Trainer. Hon är också en uppskattad föreläsare och kursledare.
Berätta kortfattat om dig själv och din bok.
Kortfattat? Ska göra mitt bästa:
Iréne Ödmark-Hall. Mamma, mormor, farmor. Älskar att dansa, sjunga, läsa, laga mat och lösa korsord. Före detta gymnasielärare i språk och stresshantering, numera egenföretagare som hjälper människor stressa ner och återknyta till glädjen och lugnet inombords. Jag håller föredrag och utbildningar om mindfulness och EFT (ett slags ”psykologisk akupunktur utan nålar”), samt workshops på olika teman, allt från att bli av med flygrädsla eller sötsug till att våga tala inför andra.
Fram till sommaren 2012 levde jag med en grundmurad övertygelse om att vara både kärnfrisk och odödlig. När jag så en dag hittade en liten hård knöl i vänstra bröstet och ett tag senare diagnosticerades med aggressiv bröstcancer tvingades jag revidera den uppfattningen. Jag fick också tillfälle att använda mina egna yrkesverktyg i skarpt läge, och kunde konstatera att de verkligen fungerade.
Via mindfulness har jag försökt träna upp ett accepterande förhållningssätt till livets tvära kast. EFT har gett mig ett konkret verktyg för att det förhållningssättet ska bli mer än ett trixande med fina idéer. När döden stirrar en i vitögat är det inte alltid så lätt att sätta sig ner och meditera!
Däremot verkar hela kroppen genast lugna ner sig när man gör EFT. Det där lätta knackandet på vissa lugn-och-ro-punkter påverkar både nervsystem och hjärnaktivitet på ett kraftfullt men ändå vänligt sätt. Helt plötsligt känner man med varje cell att även om man ska dö en dag, så lever man faktiskt här och nu. Och att man kan välja att leva ett gott liv så länge det varar.
Så när jag var sjuk knackade jag, morgon, middag, kväll. Jag knackade när jag fick diagnosen, jag knackade inför operationen och för att bearbeta oron att berätta för mina barn. Jag knackade för att minska illamåendet av cellgifterna, för att hjälpa sårläkningen på traven, för att minska biverkningarna av strålningen. Jag mådde förvånansvärt bra både under och efter behandlingsperioden.
När min läkare så föreslog att jag skulle ta och skriva ner mina erfarenheter reagerade jag först med ett stort NEJ! Inte ännu en cancerberättelse! Men jag gjorde det ändå. I slutändan blev det en hel bok. Jag skrev, inte så mycket för att bearbeta mina känslor och upplevelser för det hade jag gjort med knackningarna under resans gång, utan för att jag vill dela med mig av mindfulness och EFT som en väg till ökad livskvalitet och hälsa.
I Trots att jag har cancer: om att må så bra som möjligt i ett utsatt läge med hjälp av EFT och mindfulness finns min egen berättelse med som en personlig och poetisk klangbotten. I del två presenterar jag vad EFT är, och hur man gör. Via nätet fick jag kontakt med några kvinnor med bröstcancer. De var villiga att prova EFT och ge feedback på hur det landade. Deras berättelser finns med i bokens tredje del som mer specifikt tar upp hur man kan använda EFT när man drabbats av cancer eller annan svår sjukdom. En självhjälpsmanual med andra ord, tankeväckande och handfast.
Boken riktar sig till de som drabbats av cancer, till anhöriga och till dem som jobbar inom cancervården.
Beskriv din favoritskrivplats.
Jag älskar att sitta i vardagsrummet när jag skriver, i min sköna, gråulliga laminofåtölj, med datorn i knät på en liten broderad kudde. När jag funderar på en formulering, eller vad jag egentligen vill ha sagt, lyfter jag ögonen från dataskärmen och låter dem vila på de vackra björkarna utanför fönstren.
Har du ett skrivschema eller skriver du när lusten faller på?
Jag har inget skrivschema med fasta tider, däremot har jag ett slags mat- och skrivklocka inne i huvudet som på bästa Skalman-manér signalerar att nu är det dags att skriva. Eller äta. Två av livets njutningar.
Vad gäller skrivandet drivs jag av lusten – och av deadlines. Känns det motigt att komma igång värmer jag upp med att lösa korsord. När det tar stopp går jag på en promenad, eller tar en liten danspaus. Då faller orden oftast på plats.
Vilka är dina tips för att skapa tid för skrivande?
Jag kan inte ge några bra tips annat än att det är viktigt att lyssna till sig själv, ta reda på hur man fungerar och sedan hitta sina egna strategier. Trivs du bäst med att skriva på morgonen eller på kvällen? I korta små etapper eller i längre sjok? Vad är möjligt inom de ramar just ditt liv sätter?
Vem är din favoritförfattare? Och om du fick chansen, vad skulle du fråga henne/honom?
Nu har jag suttit länge och tittat på björkgrenarnas dans därutanför fönstren. Vem som är min favoritförfattare? Tror inte jag har någon. När jag var i 30-40-årsåldern var jag helt såld på Margaret Atwood, hon sade något om mitt liv som jag behövde höra. Nu har vi gått skilda vägar. Numera har jag snarare favoritböcker och har utvecklat en sanslös faiblesse för anglosaxiska deckare. Men fortfarande plingar det till lite i hjärtat av glädje när jag ser att Inger Edelfelt kommit ut med en ny bok, eller Paul Auster. Om jag fick chansen skulle jag nog samla ihop några eminenta kokboksförfattare och matnördar, till exempel Jamie Oliver, Anna Bergenström, Lotta Lundgren och Mons Kallentoft. Så skulle vi helt enkelt laga mat och låta smakerna inspirera konversationen.
Om du fick ge något ett råd här i livet, vilket skulle det vara?
Ett gott råd? Andas, gläds åt ditt liv och läs dikten Värdshuset av den sufiske 1200-talspoeten Rumi.
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Dela gärna i sociala medier