FAQ Bokutgivning: Varför skickar förlag standardrefuseringsbrev och inte ett ärligt skriftligt utlåtande?
Den enkla förklaringen är tidsbrist. Det tar tid att läsa manus. Och det tar tid att skriva personliga utlåtanden. Tid som förlag vill lägga på annat. Som att exempelvis ta hand om förlagens befintliga författare.
När jag startade förlaget i september 2012 lovade jag mig själv att aldrig någonsin skicka ett standardrefuseringsbrev. Min ambition var att skriva personliga brev, helst med feedback på vad som kunde göras bättre i manuset. Det var en enkel sak att lova när jag endast fick ett fåtal manus inskickat då och då. Men allteftersom ryktet spreds om vår existens desto svårare var det att hålla det jag lovat mig själv.
När det gäller uttagningarna till våra novellantologier skickar jag alltid standardsvar. Vanligtvis får vi bortåt 200 bidrag. Med den mängden personer som ska ha svar samtidigt finns det tyvärr inte möjligt att ge personlig feedback till alla.
När det gäller spontanmanus skickar jag fortfarande personliga brev även om vissa formuleringar kan återkomma och de är betydligt kortare än vad de en gång var. Tiden räcker dock inte till för att ge ett skriftligt utlåtande.
Jag vill ge två råd till dig som drömmer om att bli utgiven.
För det första, att få en refusering behöver nödvändigt inte betyda att ditt manus är dåligt. Att ett förlag tackar nej kan exempelvis bero på tycke och smak, att det inte är klockrent för förlagets utgivningsområde, att liknande böcker i samma genre är på gång eller att man inte har resurser för ännu en bok just då. Ett annat förlag kan mycket väl tycka att manuset passar dem för utgivning.
För det andra, om du blir refuserad – tjafsa inte om det med förlaget!
Jag är väl medveten om att jag gör människor besvikna när jag refuserar manus. Just detta är en del av arbetet som förlagschef som jag verkligen inte gillar och som tar mycket energi av mig. Att få ett besviket svar från någon som just blivit refuserad anser jag är en del av arbetet, även om det inte är kul. Däremot händer det att jag får arga mejl där den refuserade på ett mindre trevligt sätt vill få mig att ändra mig. Eller som förklarar att jag inte har förstått att just deras manus är det bästa som någonsin skrivits men att jag är för korkad för att förstå det.
Jag antar att det är lätt att räkna ut att jag aldrig någonsin kommer att publicera någon som beter sig på det viset. Vare sig i en egen bok eller i någon av förlagets antologier. Det finns visserligen många andra förlag att vända sig till istället men chansen att bli utgiven minskas när du får stämpeln som ”tjafsig” för det händer ju att förläggare delar sina erfarenheter med varandra.
Dela gärna i sociala medier