Dennis veckokrönika: Vad har du för mål i ditt liv?
Nu är vi inne i vecka 2 på det nya året och även om statistiken inte är exakt så är den tydlig – en betydande andel av alla som avlade ett nyårslöfte har redan brutit det. Och denna vecka kommer ännu fler att hoppa av.
Så varför gör man det? Hoppar av sin nya vana innan den fått en vettig chans att sätta sig. Vi har ju lovat oss en sak utifrån vår övertygelse om att det förmodligen är bra för oss, att vi kan se långsiktiga vinster med vårt löfte. Det spelar mindre roll om det handlar om att äta mindre godis eller motionera mer, lämna in rapporterna i tid eller vara vaken på de tråkiga jobbmötena där inget relevant avhandlas, att sluta impulsköpa ”coola saker” och istället lägga pengarna i pensionsförsäkringen. De allra flesta nyårslöftena är intellektuellt väl förankrade och vi har medvetet gjort ett val som skiftar fokus från kortsiktiga vinster till långsiktiga. Det är smart. Och det är faktiskt också smart ur målsättningsavseende, där varje bokstav i ordet SMART är en vital del i målsättningen. Så varför tippar så många av oss tillbaka till att favorisera omedelbar belöning framför det som vi vet är bättre för oss (eftersom vi lovade oss själva det)? Jag har inget direkt svar på det, men jag gillar att filosofera över beteenden och i synnerhet mina egna beteenden, för att lära mig mera och bli bättre på att styra mina egna reaktioner och tillvägagångssätt. Nu avger jag inte längre nyårslöften eftersom jag anser att man kan starta en ny vana vilken dag som helst bara man är motiverad nog att göra det, men det finns fortfarande en stor andel människor som gör det. Som lovar sig själva att de ska bli en ”bättre människa”. Oavsett hur man väljer att definiera begreppet. Och året har ju 364 dagar till då folk sätter upp nya mål för sig, sin karriär, sitt företag och allt som ryms i tillvaron. Vad behöver vi för verktyg för att hålla planen lika tydlig hela vägen från start till mål?
En undersökning jag hörde talas om för inte så länge sedan menade att vi ägnar vår semester väldigt mycket planering. Vi surfar efter flygpriser och jämför förväntad kvalitet mellan flygbolagen, vi kollar av hotellen i området vi vill bo i för att kombinera bästa pris med den standard vi önskar och håller koll på omdömena som tidigare kunder gett, vi rekar området efter matställen med bra betyg på nätet och som samtidigt har vettiga priser. Vi vill vara turister men undvika turistfällorna och engagerar oss olika mycket i att få en unik upplevelse. Och självklart kollar vi in alla de attraktioner som var den ursprungliga anledningen till att åka till just den staden eller det landet, för vårt mål är ju att optimera upplevelsen av vår semesterresa. Men tänk om vi skulle applicera all denna energi på att se till att vårt löfte om att hålla kosten eller få till den där träningen verkligen hölls. Tänk om vi kunde optimera våra liv på samma sätt. Till viss del gör vi ju det, för vi planerar och skapar strategier och reviderar planerna eller så lägger vi ned. Men en semester brukar man inte ställa in med samma enkelhet som ett träningspass. Och min teori är att en semester innebär en kännbar investering både i tid och pengar och att det därför inte är så många som då är villiga att skrota semesterplanerna för att man inte känner sig på topp när man klivit upp löjligt tidigt på morgonen för att ta sig till flygplatsen. Man kliver upp ändå, borstar tänderna, väger väskan en sista gång och kanske till och med packar om den, stressar lite, stressar lite mera, får ångest för de långa köerna vid incheckningen, känner sig dum för att man inte fattade att man skulle göra en egen incheckning i automaten innan man ställde sig i kö, irriterar sig lite över säkerhetskontrollens ringlande köer, himlar med ögonen när man ser varför köerna är evighetslånga och tar ändå av sig skorna och bältet och hoppas att inte byxknappen eller dragkedjan piper i larmbågen. Sedan trängs man på planet med folk som har med sig hela sitt bohag i handbagaget och luktar illa och skriker och hostar på en. Vi övervinner mängder med obekvämligheter för att åka på två veckors semester men vi tar minsta lilla ursäkt för att slarva med kosten eller motionen fastän vi intellektuellt redan är övertygade om att det skulle vara bra för oss att leva upp till vår målsättning. Vad behöver vi ställa om för strömbrytare i hjärnan för att behandla vårt eget välmående med samma tålamod och respekt som en simpel semesterresa. Vad är två veckors semester jämfört med ett långt och hälsosamt liv?
Dela gärna i sociala medier