Dennis veckokrönika: Kartan är inte verkligheten
Förra veckan skrev jag om kommunikation, ett oerhört spännande ämne att fördjupa sig i. Idag tänkte jag fortsätta, ur en annan vinkel.
Av alla olika sätt vi kommunicerar på, eller rättare sagt tror vi kommunicerar på, så är det långt ifrån all kommunikation som uppfattas så som vi tänkt oss. Ibland är det till och med ickekommunikationen som sticker ut och därmed snappas upp. Men det som snappas upp av omgivningen är inte det som kommuniceras. Den som förmedlar ett budskap har en intention med sitt budskap och formulerar sig därefter. Ordval, intonation, hastighet och alla de andra beståndsdelarna av kommunikationssätten ägnas en medveten eller en omedveten tanke för att budskapet ska gå fram. Du som mottagare av budskapet har däremot andra referensramar än avsändaren, så den väl avvägda intonationen av de olika orden i budskapet betyder kanske något helt annat för dig. Och därför kommer den delen av budskapet att tolkas på ett annat sätt än avsett. Detsamma gäller budskapets övriga beståndsdelar. Eftersom mottagaren har andra referensramar får innehållet annan betydelse. Det är med andra ord helt omöjligt att kommunicera en sak så att den uppfattas på exakt det sätt som avsetts. Vi tolkar i stort sett saker och ting relativt lika, men det finns avvikelser. I vissa fall är dessa små avvikelser tämligen betydelselösa men ibland är de så stora att budskapet verkligen går förlorat eller i värsta fall får motsatt innebörd. Mycket i kommunikation kan ju gå förlorad på grund av något så enkelt som att det levererats i en bullrig miljö och att det därför varit svårt att uppfatta. Då går en del av uppmärksamheten åt till att först tolka orden och genom logiska förväntningar och antaganden försöka fylla i luckorna i det man uppfattat och andra delar av budskapet går helt förlorade. Det är med andra ord inte alltid helt lätt att göra sig förstådd. I vår vardag kan vi finna mängder med exempel på hur vår och andras kommunikation landar på ett annat sätt än vad som var avsett. Än mer när vi hamnar i en dialog där den ena parten vägrar se den andra partens budskap. Vi talar alltså inte om att acceptera det, utan bara att erkänna dess existens. Man kan ägna hur mycket energi som helst till ingen direkt nytta eftersom man inte kommer vidare. Den som inte känner sig hörd eller förstådd blir frustrerad och kanske till och med höjer sin röst och repeterar sitt budskap, medan den andre inte kan eller vill förstå dess innebörd. Och det kan bero på att den personen helt enkelt inte förstår orden som använts, anser att någon del i budskapet inte går att ta på allvar, inte ser det som en möjlig (om än oacceptabel) lösning eller någon annan av de tusen skäl som hindrar oss ifrån att uppfatta ett budskap så som det ursprungligen avsågs. Dessutom ökar svårighetsgraden i takt med tonläge, irritation och ovilja att acceptera ett aggressivt levererat budskap.
Visst är vi fantastiska individer som tolkar varandra så väl trots att vi inte alltid tolkar varandra korrekt? För vi har ju med oss våra egna referensramar hela tiden, som oftast säger att de allra flesta människor har en god intention i sin kommunikation och därmed tolkar vi ur samma förmodade goda intention. Vi vill förstå. Även om vi emellanåt kanske hamnar i situationer där vi är övertygade om att någon verkligen inte vill förstå och definitivt saknar goda intentioner.
Kartan är inte verkligheten. De ögon du ser och uppfattar verkligheten ur ser på ett annat sätt än de ögon som tillhör någon annan. Därför kan vi oftast bara anta utifrån andras reaktioner om de uppfattat budskapet på det sätt vi hoppades. Vi kan inte veta.
Det enda undantag jag kan komma på är väl vår själsfrände och möjligen enäggstvillingar – men inte ens det är säkert, eftersom de ändå inte har samma referensramar som oss själva. Även om de kanske är väldigt lika.
Dela gärna i sociala medier