Julkalender 2017, lucka 6: Insikter
Det är ingen hemlighet att jag är en person med en hjärna som ständigt skapar nya idéer. Redan när jag var igång med skapandet av den första novellantologin visste jag att det skulle bli ytterligare två under 2014. Jag hade ju fått till mig två riktigt bra teman. Dessutom hade det ju visat sig att det här med novellantologier var riktigt skoj att skapa.
Novellerna till denna andra novellantologi kunde handla om precis vad som helst. Det enda kravet var att minst en av personerna i berättelsen skulle få en insikt.
Denna gång fick vi in nästan 100 bidrag. 32 tänkvärda och inspirerande berättelser valdes ut. Det mest spännande för mig var att många kallar det för novelltävling. Inte bara när det gäller novellantologin Insikter. Det har fortsatt genom alla våra uttagningar. Men det var inför denna antologi som jag först noterade fenomenet. Ärligt talat har jag jättesvårt för det.
För mig är tävling när man tävlar om ett pris. När man rangordnas. Man utser vem som är bäst och den som vinner får ett pris. På sätt och vis kan jag förstå logiken med att kalla uttagningarna till förlagets novellantologier för tävling. För man skulle kunna säga att man tävlar om att få bli publicerad. Men för mig känns det ändå fel.
Att jag reagerar negativt varje gång någon kallar det för tävling är kanske för att jag själv inte är någon tävlingsmänniska. Visst kan jag tycka att det är kul att vinna om jag exempelvis spelar spel. Men det gör mig inget om jag förlorar. För det som är kul är själva spelet i sig. Att göra saker ihop med andra. Att umgås.
Kanske beror det också på att jag tycker det är otroligt jobbigt att ge negativt besked till de som inte väljs ut till respektive antologi. För det är ju så att de flesta av de som inte väljs ut är bra texter. Så pass bra att de mycket väl skulle kunna platsa i något annat förlags antologi. Ja faktiskt även i hos oss (om än lite omskrivet för att passa temat).
Det kan också bero på att för mig antyder tävling att det ska utdelas något pris. Eller i alla fall göras någon form av rangordning. Och så är ju inte fallet när det gäller våra antologier. Det finns inget första, andra och tredje pris.
För mig personligen innebar novellantologin Insikter en mängd insikter. En Sveriges mest produktiva novellförfattare recenserade boken. Och han höll inte igen med vad han tyckte. Han tyckte novellerna var riktigt bra och att de flesta har en framtid som författare. Om de bara håller sig undan mig och mitt förlags uselhet. Oproffsig mardröm tyckte han om mig och inlagan.
Så klart att jag blev ledsen av de orden. Men det lärde mig att fortsättningsvis göra förlagets antologier enhetliga. Jag stördes inte av att vissa av författarna skriver dialoger med pratminus (talstreck) och andra med citattecken. I alla fall stördes jag inte av det innan de där hårda orden som antydde att jag inte bryr mig om mina publicerade författare. Men bevisligen gör andra det. Störs av att en antologi inte är enhetlig till formen alltså. Därför tummar jag aldrig på formen efter denna attack på mig personligen.
Inför varje antologi är det minst en av de medverkande författarna som bråkar om formen. Alltid någon som anser att just deras text ska undantas från formen eftersom det inkräktar på deras konstnärliga frihet. Jag brukar då visa nämnda recension och säga att jag hellre lyfter ur deras novell ur antologin än att bli kallad för oproffsig mardröm igen. Ingen författare har hittills valt att avstå publicering när de förstår vikten av enhetlighet.
Dela gärna i sociala medier