Julkalender 2017, lucka 2: Det som inte är en hämndaktion
I tio års tid pratade jag om boken jag skulle skriva om tiden efter att jag separerade med barnens pappa. Reaktionerna jag fick när jag berättade för folk om den kommande boken var alltid starka. Titeln Barnens pappa är en idiot lämnar ingen oberörd. Huvudsakligen var det de som gapskrattade eller de som blev enormt provocerade.
Jag berättade också för barnens pappa att någon gång i framtiden kommer jag ge ut en bok med titeln ”Barnens pappa är en idiot”. Han var tyst en stund och svarade sedan ”ja ett tag efter vår separation VAR jag en idiot.”
Hela släkten, vänner och bekanta hade fått höra att någon gång kommer boken. Jag tyckte att jag förberett alla och att ingen var emot idén. Boken är definitivt ingen hämndaktion eller försök att ställa någon i dålig dager. Tvärtom handlar ju boken om mig och mina upplevelser. Titeln är inte vald utifrån att jag faktiskt tycker att barnens pappa är en idiot. Förutom att alla förläggare vill ha titlar med säljande titlar (en provocerande titel är förstås intresseväckande och därmed säljande) är det ett försök att fånga känslan som många upplever efter en separation.
Men jag hade fel. Bevisligen är det en helt annan sak att faktiskt publicera en bok än att prata om att göra det. Hade jag vetat hur människor i min närhet skulle reagera när boken var ett faktum då hade jag troligtvis aldrig publicerat den.
Läs författarintervju med Petra Ariton.
Anledningen till att boken blev till hösten 2012 var för att när det var dags att skicka ICA-handlaren som drog i nödbromsen till tryckeriet så meddelade Roger att han inte ville publicera boken. Texten kändes helt enkelt för personlig.
Det var inte så mycket jag kunde göra i det läget. Inte mer än att acceptera att det inte skulle bli någon bok, inte just då i alla fall. Men jag hade bokat en plats i Qoola Qvinnors monter på bokmässan. Och jag ville inte åka dit utan någon bok. Jag funderade därför på om det var något av mina påbörjade manus som jag skulle kunna slutföra så att jag skulle kunna åka till bokmässan i Göteborg med en bok. Jo ”Barnens pappa”… skulle vara möjlig att få klar i tid. Så jag kavlade upp ärmarna och påbörjade slutredigeringen.
Två dagar senare ringde Roger för att meddela att han trots allt ville publicera sin berättelse. Det var bara en del i början av boken som han ville skulle strykas. Berättelsen är personlig och han behövde bara lite tid att smälta det hela.
Jag som hade planerat att delta på bokmässan 2012 med en bok, åkte dit med två böcker. Det blev många sena nätter för att få färdigt alla delar i tid. Faktum är att kontaktpersonen på tryckeriet i Danmark lastade mina böcker i sin bil och levererade dem personligen till mig på hotellet kvällen innan bokmässan. Det är vad jag kallar personlig service!
Dela gärna i sociala medier