Hur mörka känslor känns
En dag var ångesten borta.
Denna besynnerliga dag och orsaken till att den kom är en av anledningarna till att denna bok blev skriven. Kanske hade det räckt en bit om jag enbart hade hållit mig till denna anledning. Måhända kunde det då ha blivit en mer konkret och faktabaserad historia, kanske rentav en inspirerande självhjälpsbok. Troligtvis hade det inte blivit någon bok alls, jag har varken ambition eller förmåga att skriva faktaböcker eller att författa råd och anvisningar åt någon annan.
Jonas Åsberg är utbildningsledare och sjuksköterska i ambulanssjukvården. Mot den yrkesbakgrunden och med sina egna erfarenheter av en sjukdom, eller ett par, tar han spjärn i sin kamp för att försöka förstå sig själv.
Att Jonas berättelse blev en bok beror på att han var skyldig en vän ett svar. Ett svar på en fråga, ett försök att beskriva hur depressioner och ångest verkligen känns. När frågan ställdes under en förtrolig stund för några år sedan, hade han inget svar att ge. Att skriva blev ett sätt att leta efter ord, meningar och metaforer som beskriver och kanske i någon mån förklarar hur mörka känslor upplevs. Hur de v e r k l i g e n känns.
Jonas berättelse är hans svar. Den är också en sammanfattning av ett liv där depressioner och ångest kommit och gått som de velat och en skildring av hur det kom sig att mörkret en märklig dag var borta. Boken är en ögonvittnesskildring av en resa genom den psykiska ohälsans värld – om vägen till insikt och om depressionssjukdomens inneboende förmåga att förvränga tankar och kväva framtidstro.
Den som tar sig igenom en depression blir bra på att gå. Att gå och bara fortsätta gå. Att leva vidare trots depressionen som säger att livet är meningslöst, att solen är en hägring och att färger inte finns. Att gå är att leta efter vägen ut. Att fortsätta leta trots alla återvändsgränder, villospår och stängda dörrar. Att gå även fast stegen blir tyngre.
Mörkåren är ett försök att måla bilder av ångest, negativa tankespiraler och paralys. Och om vägen som ledde till att ångesten en dag var borta.
Jonas använder fantasi och metaforer i sitt försök att måla bilder av depressioner, ångest och mörker. The black dog, den välanvända metaforen som beskriver depressionens väsen, byrackan som gestaltar den ovälkomne följeslagaren, den han försökt fly från, försökt lura och den han en dag kom att försonas med. Coll, den verkliga hunden, den trogne beskyddaren vandrar också med i hans berättelse. Verklig men också en metafor för trygghet och förtrolighet.
Boken kommer att vara tillgänglig från mitten av september.
Dela gärna i sociala medier