Ellen Jakobsson

Berätta kortfattat om dig själv och din bok
Jag har ett stort intresse av personlig utveckling och andlighet och har också glädjen att få arbeta med detta som präst. Innan jag prästvigdes utbildade jag mig till Systemvetare och arbetade i IT-branschen under ett par år tills jag brände ut mig och satte igång med det inre arbetet under min sjukskrivning.

Jag tror att allt i livet hänger ihop och att allt för mig framåt mot ökad medvetenhet. Jag uppskattar livets alla sidor och eftersom jag har märkt att jag växer som mest när jag upplever att livet är som svårast, försöker jag att uppskatta också de mer smärtsamma delarna av livet.

Jag ville skriva en bok som visar på de inre processer som sker när man fokuserar inåt och försöker förstå hur man fungerar. Vad som kan hända när man ger sig ut på en vandring i sitt inre, för att lösa upp de blockeringar som hindrar en från att leva fullt ut. Hur man kan förstå sina relationer till andra människor, men också till något större, Gud om man så vill, och till sig själv.

Hur såg skrivprocessen ut från idé till färdig bok? Och hur lång tid tog det att skriva boken?
Jag började skriva texter under min första pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Ungefär som dagboksanteckningar, men också i form av texter som var mer som poesi. När jag kom hem från vandringen började jag titta på texterna och såg att det fanns olika teman som återkom, men också att jag kunde uppleva att det fanns en röd tråd genom det, som också gick utanför själva vandringen. Tanken kom att det kanske kunde bli en bok av det och jag började foga samman texterna.

Jag började bygga boken kring en huvudperson, Helena, och hennes vandringar, men också hennes tankar kring de teman jag upptäckte. Jag insåg att en bok inte behöver se ut på ett visst sätt utan att jag själv kunde hitta en form som fungerade för mig, i det här fallet med korta kapitel på ett uppslag var, där det fanns en rörelse framåt genom dem, men där jag kunde blanda dem som jag ville.

Till en början fanns det tre olika slags texter, de som var mer poetiska, de som var berättande och de som var mer fyllda med fakta, men ganska snart gjorde jag om dem till två sorter; berättande, där vi följer Helena i tredje person singular och mer poetiska där Helena i första person singular tänker eller kommunicerar kring ämnen. Det upplevdes lite för spretigt, så tillslut gjorde jag om allt till tredje person singular i ett försöka att också distansera boken från min egen person. Men när jag jobbade vidare med boken insåg jag att det skapade en distans till texten som jag inte ville ha, så jag ändrade tillslut allt till första person singular.

Jag hade aldrig några problem med skrivkramp, utan texterna skrev sig nästan själva ibland. Vissa kapitel var jag tvungen att vänta med tills de var redo att bli skrivna. Eftersom jag hade korta kapitel, kunde jag också flytta runt dem, slå ihop dem, dela upp dem, lägga till och ta ifrån allt eftersom i en väldigt öppen, kreativ process.

Jag fick ett förslag om att göra illustrationer till kapitlen för att ytterligare fördjupa läsupplevelsen. Jag önskade hela tiden att nå in i läsaren på ett djupare plan, ett själsligt plan och därför verkade det vettigt att stimulera fler sinnen vid läsningen. Jag hade turen att komma i kontakt med Karin Bektasevic som ritat illustrationerna och jag upplevde när de började komma till att texterna också växte i relation till dem. Det var också befriande att släppa taget om den kreativa processen och släppa in någon annan i det.

Jag skrev de första texterna i oktober 2012 och skickade ut mitt manus till förlag i december 2013. Därefter skrev jag till några kapitel, illustrationerna kom till och allt blev färdigt i oktober 2014.

Vad betyder skrivande för dig?
Att skriva är ett sätt för mig att sätta ord på det jag upplever eller känner, men också att själv förstå mer av det som sker. Ibland vet jag inte riktigt var orden kommer ifrån och jag lär mig mycket medan jag skriver. Att skriva är också ett sätt att få vara kreativt flödande, att liksom måla med orden. Självklart handlar det också om en önskan att kommunicera något till andra människor, det jag upplever värdefullt av det jag själv upptäckt i mitt eget trevande efter att förstå mig själv och världen.

Om du fick ge något ett råd här i livet, vilket skulle det vara?
Att leva livet fullt ut. Att försöka att inte värdera det som händer eller det man tänker utan förhålla sig öppet nyfiken till allt och helt enkelt öka sin medvetenhet om det som sker.

Om du fick välja att träffa en författare (död eller levande), vem skulle det vara? Vad skulle ni prata om och vilka frågor skulle du ställa?
Den bok som gett mig den största läsupplevelsen som jag kan minnas var De små tingens Gud av Arundhati Roy, så henne skulle jag vilja träffa. Jag fascinerades så av hennes språk som jag upplevde så poetiskt. Det tog mig till nya nivåer av att uppleva en text.

Jag skulle vilja prata med henne om hur man lockar fram det ur en text. Om det finns en metod till det eller om det är, som jag anar, ett naturligt sätt för henne att formulera sig bara. Det skulle vara spännande att få höra hur hennes skrivprocess ser ut.