Författarhälsning från Monika Chanovian

Författarhälsning från Monika Chanovian

Dagens författarhälsning 

***

Jag heter Monika Chanovian. Till vardags arbetar jag på en högstadieskola i min hemstad. Där lystrar jag till smeknamnet ”Monkan”. Som elev lämnade jag skolan 1971. Jag svor att aldrig återvända men återvände som lärare tjugoåtta år senare. Faktiskt funderar jag en hel del på hur det ska bli den dag jag säger farväl till skolan som jag älskar.

Jag har nämligen fyllt pensionär men ser kanske inte ut som en sådan och är knappast någon svärmorsdröm heller. Jag konverterade till islam för sju år sedan och upplevs säkert som provokativ då jag stundtals går med min gröna skinnjacka och helst lyssnar på rockmusik.

Skrivandet kom in i mitt liv för drygt tre år sedan. Jag överlever tack vare skrivandet. Jag skriver mycket fantasy men behöver de realistiska livsberättelserna i mitt liv. Jag debuterade hos Ariton Förlag 2018 med antologin ”Dolt under ytan”. Jag behövde få ur mig mina känslor och det kändes som en befrielse även om det inte blev ett lyckligt slut. I år medverkar jag i fyra olika antologier hos förlaget. Först ut är antologin ”Motivation”. Där berättar jag om mitt skrivande och försöker ge tips om hur man för skrivandet framåt.

När Corona kom in i mitt medvetande blev det ett stopp i skrivandet. Under några veckors tid kunde jag inte få någon inspiration. Samtidigt fick jag mig en tankeställare hur bra vi har det som fritt kunde röra oss i hela världen. Mitt upp i det kom tankarna på döden. Det är så mycket jag vill hinna med. Det är oerhört frustrerande att inte kunna besöka mitt älskade Istanbul. Inte blev jag gladare över att få veta att jag måste operera mina ögon. Jag ser mycket sämre än vad jag gjorde för några år sedan. Jag hoppas att operationen kan ske under 2020.

Jag kanske behövde just detta virus för att tänka efter vad som är värdefullt i livet. Livet går faktiskt inte under för att jag får sitta hemma under en av våra stora högtider. Det har jag gjort så många gånger förr. Jag kan väl inte påstå att någon brydde sig särskilt om det och jag har anpassat mig till ensamheten som uppstått under olika perioder.  Jag har ett arbete där jag träffar många människor varje dag.  Så isolerad kan jag inte påstå att jag är. Inte ens i Coronatider.

Jag har faktiskt fått ny inspiration sedan Corona visade upp sitt fula tryne. Även om jag helst skriver fantasy, livsberättelser och diskbänksrealism är det inte omöjligt att jag medverkar i något projekt på temat Corona. Jag ser fram emot min medverkan i Ariton Förlags fyra olika antologier. Det bidrar till att jag får kraft och inspiration att skriva inom andra genrer.