Dennis veckokrönika: Motivation
Alla har vi olika typer av hinder att övervinna. En del vill bli friska från sin förkylning, andra vill bo närmare sina barns dagis eller ha barnen på ett dagis närmare hemmet, vissa vill träna 6 timmar om dagen för att tävla på elitnivå medan andra är nöjda med att få till 20 minuters motion någon gång varannan dag även om de egentligen skulle vilja orka mera. Jag vill få till en riktigt bra grundkondition för att orka ta mig uppför Kilimanjaros dammiga uppförsbackar.
Just nu går det riktigt bra att ta sig ut lite då och då när andan faller på. Och jag ska väl vara glad att jag tar mig ut fler dagar än vad jag gjorde förra månaden och månaden innan dess. För att jobba hemifrån då jag vissa dagar inte ens går mer än 1000 steg så är jag stolt över att jag de senaste fem veckorna gått över 400 000 steg. Jag är mer än dubbelt så aktiv som andra män som också använder Samsung Health. Jag, en snart 50-årig man med (enligt BMI-index) släpar på 10 kilos övervikt, ligger bra mycket bättre till än snittbefolkningen. Det gör mig rätt nöjd med min insats.
Men jag vill bli bättre. Jag vill kunna ta mig ut varje dag. Jag vill kunna bestämma mig för att jag verkligen vill och inte bara falla till föga för vad jag inbillar mig att jag måste eller borde. Nu har jag visserligen ett riktigt spännande mål. Jag har ett syfte med min vardagliga träning. Och det gör det lättare att ta sig i kragen som igår då jag gav mig ut i snöstormen och trotsade vädrets makter med sina isande minusgrader. Jag hade till och med klätt mig för varmt för att tackla de 6 minusgrader dagen bjöd på. Men andra dagar är jag väldigt lat och går inte ut fastän vädret är optimalt för en timmes promenad. Det är de dagarna jag vill kunna slå om min egen motivationsknapp.
Jag har testat det mesta för att boosta min motivation att göra saker som jag vet att jag borde och egentligen också vill men som jag för tillfället är för lat för att genomföra. Jag är riktigt bra på att prokrastinera.
Om 6 månader har vi klarat av Kilimanjaro. Eller så har vi inte gjort det. Naturligtvis är min inställning att jag klarar det, men realisten inom mig är riktigt duktig på att räkna upp alla eventuella saker som kan sätta krokben för mig.
Nu blir det ändring på det. Jag ska tillämpa all idrottspsykologi jag kan på mig själv. Jag ska ta använda alla mina NLP-knep jag kan för att sparka mig själv i baken när jag behöver det. Och jag ska lära mig det så bra att jag automatiskt tar fram det när jag som minst har förmågan att göra det. Jag vet ju hur jag funkar. Jag kan ju NLP riktigt bra, så jag vet mekanismerna. Men jag vet också att jag har en utmaning i att NLPa mig själv. Men nu ska det minsann bli av. För jag SKA uppför berget.
Dela gärna i sociala medier