Julkalender 2017, lucka 20: De som alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta
När jag våren 2016 efterlyste bidrag till Över en vinterfika visste jag redan vilka teman det skulle vara för de tre årstidsfikorna – livsförändring, saker vi inte pratar om och livets mening. Vad jag inte visste då var hur jag själv skulle komma att prövas. Hur jag själv skulle ställas inför en livsförändring som skulle få mig att totalt tappa fotfästet och ifrågasätta livets mening. Ja inte bara ifrågasätta. Under en period tvivlade jag på att livet hade någon mening. Jag kunde aldrig drömma om hur hårt jag skulle ta det när min pappa mycket oväntat avled.
Min pappas hjärta plötsligt slutade att slå bara några dagar efter att jag meddelat vilka som skulle antas till Över en vinterfika. Jag som länge kämpat med hälsan och tyckte att jag lyckats vända den negativa spiralen, sjönk ned i avgrunden. Faktiskt var jag själv förvånad hur djupt jag sjönk, för det var ju inte första gången som någon i min närhet lämnat jordelivet. I stort sett hela förlagsverksamheten avstannade i flera månader. Men jag bestämde tidigt att jag trots allt skulle genomföra vinterfikan som planerat. Även fast jag egentligen inte var i stånd att arbeta alls.
Och det blev en bok. Så som det var planerat. Men de medverkande i boken fick ha mängder av tålamod eftersom de många gånger fick vänta på svar. På feedback. På avtal. Ja det mesta. Och de hade tålamod. Mängder av tålamod. De visade mängder av förståelse och empati. Och av den anledningen har de en speciell plats i mitt hjärta!
Det sägs att för de flesta som bearbetar sorg är det viktigt att komma in i vanliga rutiner så fort som möjligt. Det var därför jag tänkte att det var bra att faktiskt genomföra denna bok som planerat. Det gav mig någon form av rutin mitt i all kaos. Utan stödet från medverkande författare i Över en vinterfika hade det inte varit möjligt.
Dela gärna i sociala medier